helenen

I helgen sprang jag Stockholm halvmarathon 21098 meter långt, ÖVER TVÅ MIL. Hade någon sagt det för ett år sen och ännu mer för två år sen hade jag bara garvat. Jag var väl inte helt hundra på att jag skulle springa i år heller förrän anmälningstiden började gå ut men så anmälde jag mig i alf och tänkte att runt tar jag mig väl även om jag måste gå. MEN! Jag är positivt överraskad och det var kul/intressant att se hur man reagerade. Jag hade sprungit lite drygt en mil som längst innan så vad som skulle hända efteråt hade jag ingen aning om men det rullade på... jag var inte trött, runt 15 km började benen kännas rejält, som att springa på två stolpar ungefär, jag tog vatten vid en vätskekontroll och prövade att gå några steg, det var bara att glömma, gjorde bara ont lika bra att springa på. När det var två kilometer kvar kom jag ikapp en tjej som såg ut att ha det ungefär som mig just då.. så vi började springa bredvid varandra och spurta... helt sjukt, ajg sprang som snabbast de två sista kilometrarna! Nöjd och glad! (Fast vissa sprang nästan en timma fortare... :)

och knappt nåt ont alls efteråt, testa, ni klarar mer än ni tror jag lovar!


Jobbet är okej, känns lugnare och bättre än i våras. skönt.

Idag har jag en riktig grejfix kväll, har diskat och plcokat, förberett för morgondagens tvättning, gjort matteuppgifter i statistik till 8.ornas matte i morn, pokrat... och ändå var jag inteh emma förrän fem. Jag kan va rätt effektiv ja :)

Har ju fördelen att kunna lägga mina arbetstider ganska fritt så jag har gjort så att jag börjar veckan med att börja tidigto ch jobba lite längre för att sedan under veckan få kortare och kortare dagar, rätt skönt tycker jag, fast tisdagarna är tokintensiva...


Nu ska jag gosa katt och börja fixa käk!