30 års kris?
Jag har nog en släng av för tidig 30 årskris.
Inte så att jag tycker att jag är gammal men att jag funderar mycket över vad jag vill och vad jag bör göra och så. Mer än vanligt. Jag har alltid trott att jag vetat ganska väl vad jag velat med det mesta, haft min framtid utstakad i huvudet ni vet, men ibland kan jag tänka att det kanske är korkat, kanske man bara ska strunta i att fundera och bara köra på, testa allt och göra allt och sen får man se. Jag tror att det ä r det bästa men jag klarar itne riktigt av att släppa greppet om tankarna... Fast framtiden kan man itne bestämma ändå, inte helt och hållet ialf. Man kan påverka den men inte bestämma.
Inte så att jag tycker att jag är gammal men att jag funderar mycket över vad jag vill och vad jag bör göra och så. Mer än vanligt. Jag har alltid trott att jag vetat ganska väl vad jag velat med det mesta, haft min framtid utstakad i huvudet ni vet, men ibland kan jag tänka att det kanske är korkat, kanske man bara ska strunta i att fundera och bara köra på, testa allt och göra allt och sen får man se. Jag tror att det ä r det bästa men jag klarar itne riktigt av att släppa greppet om tankarna... Fast framtiden kan man itne bestämma ändå, inte helt och hållet ialf. Man kan påverka den men inte bestämma.
Kommentarer
Postat av: Thomas
Så sant så sant, men jag tror du vet vad du vill med livet...
Postat av: Amanda
Det är inte en 30-års kris! tro mig, jag vet. Vid 30, eller rättare sagt 29 börjar man fundera över hur gammal man är och framförallt hur gammal man börjar se ut, är det dags att lägga sig under kniven månne? Kan man ha tankar om, även om man aldrig skulle göra det. Så som du tänker, verkar snarare ett sundare sätt att se på sin tillvaro- utveckling sker ju genom att man ifrågasätter den situation man befinner sig i. Inget fel med andra ord. Kram
Trackback
